Ungdomligt sprudlande?! Så presenteras Weeping Willows fjärde album.Njae ... Keybordisten i bandet har slutat och det har lämnat utrymme för mer gitarr. Men var det sprudlande kommer in vet jag inte. Soundet är detsamma. Tunga arr och tunga texter. Kanske inte så mycket brustna hjärtan som brustna illusioner. Magnus Carlsons röst ger tyngd och lidelse. Allt det här är förstås både på gott och ont. Den som väntat sig nåt nytt och banbrytande blir nog besviken. Jag gillar det. Bandet har under åren hämtat inspiration från 60 och 80-talspop . Färgen sitter kvar. Singellåten Stairs bär tydliga spår av The Smiths, Morrisey går igen i bland annat Skin on skin. (Två kanonlåtar för övrigt!). Depeche Mode går att hitta i Lost Love. Värt att nämna är också den pampiga ”kärleksballaden” Heart on heart...